Första natten helt ensammen.

Första natten helt ensam i huset. Varken hund eller katt att sova med längre nu när Marcus börjat jobba igen. Känns konstigt. Har jag inte sovit med Marcus så har ju alltid Simba funnits där och sovit med mig mer än gärna. Men nu är jag helt själv när Marcus är på jobbet, jag är ju hundra på att både Simba och Casper ändå finns här med mig de tvivlar jag inte en sekund på. Men de känns ändå så tomt och ensamt.

I lördags den 23 Juni fick du somna in.

Du har funnits vid min sida i 16 år. Jag kommer ihåg som om de var igår när jag fick dig. Och sen den dagen har du alltid funnits där alltid sovit vid min sida. Men nu är de inte så längre. Jag önskar jag hade tagit dig till veterinären tidigare så kanske du hade suttit vid min sida nu i alla fall ett tag till. Det hade inte behövt bli så plötsligt som de nu blev. Men du ska veta att jag alltid kommer att älskar dig och jag kommer för alltid att minnas dig. Du var mitt allt och trots att du var en katt dock inte vilken katt som helst så kändes det som om du förstod mig. Men åldern han i kapp dig och du blev plötsligt värre. Jag försökte göra allt för att du skulle få leva ett så bra och långt liv som möjligt, jag ville inte släppa taget om dig. Men den 23 Juni såg jag på dig att nu orkade du inte mera och de var dags. Du var redo att lämna denna värld och se vad himlen hade att erbjuda. Så nu är du där uppe. Du är på nytt ung igen där du jagar möss och du slipper vara sjuk längre. Jag vet att du fortfarande finns vid min sida. Vi kommer att ses igen en dag och de kommer bli ett kärt återseende.

Jag saknar dig så fruktansvärt mycket Simba! <3

Blodgivare

I morgon ska jag följa med Sandra och ge blod. Blir min första gång så jag är lite smått nervös faktiskt. Är rädd att det ska ta ont för de är det jag har hört, men Sandra säger jag svamlar. Jag har en hög smärttröskel, men just det där med att ta blodprov är jag inget fans av. Heller tar jag hål i naveln igen eller tatuerar mig. Jag tycker inte att de tar speciellt ont men att bara sticka hål på fingret för att ta en liten droppe blod tycker jag tar sjukt ont. Men de ska nog gå bra. För övrigt så går de bra med mina getter. Just i detta nu så är dom ute i sin box. Dom har blivit betydligt tamare och socialare nu. Geten (tjejen, kallar henna för pissråttan för tillfället) vill inte alls vara ifrån mig, hon kommer direkt mot mig när jag kommer. Och hon vilar gärna i min famn. Har bild på det men har inte laddat in dem i datorn än. Däremot bocken (kallas för tillfället för getjäveln eftersom han rymde för mig när jag först testade sätta ut honom men fick bättra på mitt bygge) han har vart mest rädd, jag fick inte ta i han igår men idag hittade jag vägen till hans hjärta. Den vägen går genom en banan. Han älskar banan. Så nu är han inte så svar övertalad längre. Nu får jag klappa honom. Så det går framåt. Jag låter dom inte vara ute hela dagen ännu eftersom jag inte riktigt litar på honom ännu, är rädd att han rymmer igen. Så därför får de bara vara ute medans jag är hemma och kan springa och kolla med jämna mellanrum. Mitt nästa mål blir till helgen att de ska vara ute hela dagen plus att försöka få henna att vilja följa efter mig.

Nu är dom här

Igår var jag och hämtade mina två getter, två killingar. En get och en bock vart de. Så idag har jag byggt en liten box utomhus för de är alldeles för småa för att ha i hagen. Så de kommer att få växa till sig lite innan de får vara i den stora hagen. däremot så blir jag lite förbannad, jag vet att de är svårt att hålla getter inhägnade. Jag vet att dom är ena riktiga jävlar på att klättra.. Men alla i byn säger att jag har tagit mig vatten över huvudet. Men dom är inte så säga det direkt till mig som vanligt, istället så smyger de runt på byn pratar en massa skit. Men jag ska bevisa motsatsen. Jag ska lära mina getter att gå i koppel och så ska jag ut och gå med dom genom byn ska lära dem att gå fot utan koppel. Och bevisa för dem att de hade fel. När folk pratar en massa dynga bakom ryggen på mig och inte tror på de jag gör så blir jag så gud förbannad. Jag menar om nu mina getter smiter så är de väl ändå jag som ska springa och jaga efter dem inte någon annan, eller? Vad tror dom egentligen, de behöver inte lägga sig i vad jag för. Sköt erat eget så sköter jag mitt.... Bilder på mina små kommer sen :)