Första natten helt ensammen.

Första natten helt ensam i huset. Varken hund eller katt att sova med längre nu när Marcus börjat jobba igen. Känns konstigt. Har jag inte sovit med Marcus så har ju alltid Simba funnits där och sovit med mig mer än gärna. Men nu är jag helt själv när Marcus är på jobbet, jag är ju hundra på att både Simba och Casper ändå finns här med mig de tvivlar jag inte en sekund på. Men de känns ändå så tomt och ensamt.

I lördags den 23 Juni fick du somna in.

Du har funnits vid min sida i 16 år. Jag kommer ihåg som om de var igår när jag fick dig. Och sen den dagen har du alltid funnits där alltid sovit vid min sida. Men nu är de inte så längre. Jag önskar jag hade tagit dig till veterinären tidigare så kanske du hade suttit vid min sida nu i alla fall ett tag till. Det hade inte behövt bli så plötsligt som de nu blev. Men du ska veta att jag alltid kommer att älskar dig och jag kommer för alltid att minnas dig. Du var mitt allt och trots att du var en katt dock inte vilken katt som helst så kändes det som om du förstod mig. Men åldern han i kapp dig och du blev plötsligt värre. Jag försökte göra allt för att du skulle få leva ett så bra och långt liv som möjligt, jag ville inte släppa taget om dig. Men den 23 Juni såg jag på dig att nu orkade du inte mera och de var dags. Du var redo att lämna denna värld och se vad himlen hade att erbjuda. Så nu är du där uppe. Du är på nytt ung igen där du jagar möss och du slipper vara sjuk längre. Jag vet att du fortfarande finns vid min sida. Vi kommer att ses igen en dag och de kommer bli ett kärt återseende.

Jag saknar dig så fruktansvärt mycket Simba! <3

Blodgivare

I morgon ska jag följa med Sandra och ge blod. Blir min första gång så jag är lite smått nervös faktiskt. Är rädd att det ska ta ont för de är det jag har hört, men Sandra säger jag svamlar. Jag har en hög smärttröskel, men just det där med att ta blodprov är jag inget fans av. Heller tar jag hål i naveln igen eller tatuerar mig. Jag tycker inte att de tar speciellt ont men att bara sticka hål på fingret för att ta en liten droppe blod tycker jag tar sjukt ont. Men de ska nog gå bra. För övrigt så går de bra med mina getter. Just i detta nu så är dom ute i sin box. Dom har blivit betydligt tamare och socialare nu. Geten (tjejen, kallar henna för pissråttan för tillfället) vill inte alls vara ifrån mig, hon kommer direkt mot mig när jag kommer. Och hon vilar gärna i min famn. Har bild på det men har inte laddat in dem i datorn än. Däremot bocken (kallas för tillfället för getjäveln eftersom han rymde för mig när jag först testade sätta ut honom men fick bättra på mitt bygge) han har vart mest rädd, jag fick inte ta i han igår men idag hittade jag vägen till hans hjärta. Den vägen går genom en banan. Han älskar banan. Så nu är han inte så svar övertalad längre. Nu får jag klappa honom. Så det går framåt. Jag låter dom inte vara ute hela dagen ännu eftersom jag inte riktigt litar på honom ännu, är rädd att han rymmer igen. Så därför får de bara vara ute medans jag är hemma och kan springa och kolla med jämna mellanrum. Mitt nästa mål blir till helgen att de ska vara ute hela dagen plus att försöka få henna att vilja följa efter mig.

Nu är dom här

Igår var jag och hämtade mina två getter, två killingar. En get och en bock vart de. Så idag har jag byggt en liten box utomhus för de är alldeles för småa för att ha i hagen. Så de kommer att få växa till sig lite innan de får vara i den stora hagen. däremot så blir jag lite förbannad, jag vet att de är svårt att hålla getter inhägnade. Jag vet att dom är ena riktiga jävlar på att klättra.. Men alla i byn säger att jag har tagit mig vatten över huvudet. Men dom är inte så säga det direkt till mig som vanligt, istället så smyger de runt på byn pratar en massa skit. Men jag ska bevisa motsatsen. Jag ska lära mina getter att gå i koppel och så ska jag ut och gå med dom genom byn ska lära dem att gå fot utan koppel. Och bevisa för dem att de hade fel. När folk pratar en massa dynga bakom ryggen på mig och inte tror på de jag gör så blir jag så gud förbannad. Jag menar om nu mina getter smiter så är de väl ändå jag som ska springa och jaga efter dem inte någon annan, eller? Vad tror dom egentligen, de behöver inte lägga sig i vad jag för. Sköt erat eget så sköter jag mitt.... Bilder på mina små kommer sen :)

Jobbiga beslut

Jag står inför ett svårt beslut just nu. För ungefär en månad sen insjukna min katt Simba. Han kom in efter att ha varit ute ett tag på kvällen och han var sig inte lik. Han gick konstigt hade ingen koll på sina ben och ville absolut inte vara med oss. Vilket han brukar vilja, svansa efter hela tiden. Så jag trodde de var slutet för Simba just då. Jag fick ringa till veterinären och komma in med han, men då var han nästan normal igen väldigt trött så klart. Veterinären tog blodprover. Och de visade sig att han hade lite för höga njurvärden. Så vi satte honom på special mat för katter med njursvikt. När vi kom hem så fick han ett anfall han bara låg ner och rykte, ögonen skakade och han var helt medvetslös. Jag var så rädd, men viskade till han att du får släppa taget om du känner för det. Vet inte hur länge detta anfall pågick men han vaknade till, och överlevde natten. Efter bara några dagar med sin special mat så vart han sig själv igen och jag trodde att de var över att han skulle få leva ett bra tag till. Men i förrgår så började han gå in i saker han var rädd för att hoppa ner för soffan. Jag släppte ut han för han ville så gärna ut och han gick rakt in i bilen. SÅ jag antar att min kära vän har blivit blind. Jag har testat att få han att reagera på ljus, rörelse ja allt man kan tänka sig att synen kan reagera på, men de gör han inte. Så nu går han in i saker, ramlar och snubblar. Så jag står inför ett svårt beslut. Jag kan bara tänka mig hur de ska kännas om man har kunnat se hela sitt liv och så bara på ett fingerknäpp så är man helt blind. Jag skulle vara liv rädd och jag tror han är de. Jag vet att en katt som är blind kan leva ett bra liv, men jag set ju att han inte mår bra av de. Helst hade jag ju velat han fick somna in av sig själv lugnt och fint här hemma, de känns så mycket finare än att måste ge spruta. Men nu ska jag njuta av den tid vi har kvar tillsammans.

Ska bli med get

Har vart ute hela dagen och krattat plus bränt lite gräs och alla lövhögarna jag fick ihop. Efter en hel dags slit och eldande när vi står där jag och Marcus och håller koll på elden så de inte ska sprida sig så kommer han naturligtvis på att vi ska bränna hela gräsmattan. Så vi låter elden sprida sig lite innan jag blir nojig och vill släcka. Kommer ju även på senare att varför ska vi bränna gräsmattan för den växer ju ändå som nå jävla ogräs. Vi får ju inte annat än klippa gräset på sommaren, tror tame fan att gräset på våran gård börjar växa innan all snö har tinat bort helt. Då förstår ni hur fort den växer. Så då klämmer Marcus ur sig att vi skulle ha skaffat oss en get. Vilket jag lätt var på :). Två getter och vi slipper klippa gräsmattan i sommar. Så har kollat igenom blocket nu och de finns några lovande kandidater, sen blir de att bygga om lite i garaget så dom får sig ett litet kryp in. Plätt lätt, till sommaren blir de getter. Ska ut i garaget till helgen och städa upp och planera vidare. Jag vet då en som kommer bli avundsjuk på mig och mina getter och det är min mamma, hon har länge pratat om att när hon får tid och plats så skulle hon mer än gärna skaffa sig nå killingar och lite andra roliga djur. Så mamma du får gärna komma och titta på mina getter :).

Dålig uppdatering

Oj, oj. Haha ser att jag inte skrivit något om mitt slutresultat av min diet. Allt som allt gick hag ner 4,5kg och -11 cm i midjan. Så jag är jätte nöjd över det. Men nu har man väl gått upp dessa kilon igen, eftersom de var ett tag sen. Men jag ska försöka komma igång med träningen igen, men de är inte alltid tiden räcker till allt man tänkt göra.